Inskolning

Idag var det då dags - det som jag har haft ångest för hela sommaren. L skulle börja på dagis! Maken fick ta semester och ta första inskolningdagen. Först i början hade hon varit lite pappig, men sen fick hon se sin kompis N komma dragandes på en dockvagn. En hund som låg på golvet fick vara sällskap åt dockan och båda tjejerna gick iväg. Men det bästa var att köra trampbil, det berättade hon för mig. Timmarna innan maken och L kom hem igen var väääldigt lååånga. Jag är ju fortfarande hemma och bara jobbar på timmar för att få ekonomin att gå ihop så att L har börjat på dagis är en social grej för hennes skull. Försöker jag övertala mig själv om i alla fall. Hon har ju börjat på kyrkis, men det kändes lite som en besvikelse. hade hoppats att det skulle vara andra barn där med mammor som var hemma som mig. Så att L hade kunnat vara mer med dom barnen även utanför kyrkis. Så att den sociala biten täcktes av kyrkis och kompisar hemma om dagarna. Häromkring är praktiskt taget alla barn på dagis, utom dom riktigt små! Sen så hade jag velat fått någon att prata med om hemmamamma livets positiva och negativa sidor. Nu när jag berättar för någon att jag är hemmamamma så ser folk nästan ut som om jag är ett ufo . Men tyvärr var det ju inte så! Barnen som var där hade mammor som jobbade allihopa så dom fick kombinera dagis och kyrkis, som L gör nu.