Att jag aldrig lär mig.

Maken åkte iväg till Kalmar på kurs, han kommer hem på torsdag. Jag skulle ha jobbat ikväll och imorgon kväll men för att slippa kruxet med barnvakter så tog jag semester. Som om det skulle vara semester att vara hemma med barn. Jag hör ju till den kategorin mycket sällsynta människor som tycker att hemmamamma är ett jobb. Ett jobb som borde löna sig mer än vad det gör idag. Jag läser Elise Claesons Mamma @ home just nu. Hon har varit hemma med sina barn i 12 år. Hennes make hade så pass bra betalt (tror jag i alla fall) att dom hade råd att göra det valet. Något som tyvärr maken och jag inte har längre. Det känns som om jag får vara glad så länge som vi har råd att låta mig bara jobba 50 %. Jag blev så inspirerad av Elise bok att jag skrev ett brev till insändar sidan i lokala tidningen. Jag har gjort det förut också, det är alltid lika spännande att se om det kommer in. Här är "insändaren" jag skrev:

Sverige lever kvar i det förgångna. Närmare bestämt vid en tiden då socialdemokraten Alva Myrdahl bestämde hur folkhemmet skulle se ut. Fostrarinnorna i storbarnkammare skulle uppfostra nya medborgare istället för som tidigare föräldrarna. Folkhemmet blev vår familj, vår mamma och pappa. På 1980 talet var hemmamamman nästan utrotad, tack vara Alva. I stora delar av världen är det naturligt att småbarnsmammor jobbar mindre eller inte alls. I USA vill man inte ha en ny människa, den gamla duger bra. Därför lever låga skatter och skatteavdrag för barnfamiljer kvar sen gamla tider. Allt för att barnfamiljer ska kunna leva på en lön. Många karriärkvinnor och småbarnsmammor säger upp sina kvalificerade jobb för att bli hemmamammor. I ett land där moderlighet och moderskap är en stor del av livsstilen kan kvinnor lämna arbetsliver för att bli heltidsmammor utan att förlora prestige eller meritvärde. USA har det senaste åren haft en hög tillväxt, som skapar en mängd nya jobb, särskilt inom servicesektorn där kvinnor ofta jobbar. Arbetslösheten är låg. Kanske just för att mammor får vara mammor så länge dom vill. Att försörjas av en man ses inte som ett nederlag utan som ett tecken på kvinnans attraktion och värde.
Moderskärlek kan beskrivas som den enda sanna kärleken, eftersom den inte fodrar någon kärlek tillbaka. Den är villkorslös. Ingen fröken på något dagis kan känna såsom en mamma gör för sitt barn. Dom har inte tid att känna så heller med allt större barngrupper och allt yngre barn. Hemmamammor passar inte in i det moderna folkhemmet. Dom gör inget riktigt jobb med riktig lön, dom betalar ingen skatt. Hemmet och familjen behövs inte längre utan det är folkhemmet som gäller. Med botemedlet när barn och ungdomar mår dåligt eller får allvarliga problem är just hemmet med en mamma och en pappa. Gärna ett hem med en förälder hemma på heltid. Det bevisar alla annonser och efterlysningar som socialförvaltningen har av familjehem där en vuxen måste vara hemma på heltid. Då när barnet/ungdomen redan är förstörd eller skadat efter all ha uppfostrats av folkhemmet då duger familjen med hemmamamman i spetsen bra. Trots allt finns såna hem och familjer fortfarande, mycket tack vare mammorna.
Dom senaste 10 åren har larmrapporterna om kvinnors ohälsa duggat tätt. Fördubblingen av sjukfrånvaron i Sverige beror till stor del på att världens mest jämställda, friskaste och mest långlivade kvinnor är sjukskrivna. De sjukskrivna kvinnorna visar diffusa symtom på diffusa sjukdomar som utbrändhet, utmattning och ångest., Antalet förtidspensionerade har ökat och närmar sig 10 % av befolkningen i åldrarna 20 – 64 år. Cirka två tredjedelar av alla förtidspensionärer är kvinnor. Vid 2000 talets början har Sverige återigen en massa hemmamammor, statliga hemmamammor. Det är helt okey eftersom den nya tidens hemmamamma försörjs av staten och inte av sina män.
Hemmamamman

Kyrkans barntimmar började efter sommaruppehållet. Det var 5 stycken 4 åringar som hade börjat så nu är dom 9 stycken i gruppen. Eftersom det var första gången så skulle alla mammor vara med (det var en pappa också). Vid fikat pratade vi dagis, kyrkis och hemmamammor. Som alltid när jag är med känns det som. Maken vill ju att L ska fortsätta på dagis och jag vill att hon ska sluta på dagis och gå mer på kyrkis. Om vi börjar på kyrkis i byn bredvid våran så får L gå på kyrkis måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Maken tror att pedagokiken som dom har på dagis behövs för framtiden så det var ett av våra samtalsämnen runt fikabordet. Vad dom har för pedagogik på dagis som inte kyrkis har. Kan någon svara på det? L fick välja kläder själv och hon valde det "finaste" klädesplagget hon har, ett par hängslen med 101 dalmatinerna på.

Här är en suddig närbild på hängslena.

Det som jag aldrig lär mig då. Jag gillar att klia mig i öronen med tops. Jag vet att jag inte ska det, när jag kliar för mycket får jag eksem i hörselgången och då kliar det dubbelt så mycket som innan. Men idag var jag där igen och topsen gick sönder. Bomullsgrejen som sitter i toppen satt kvar inne i örat. Långt in i örat, S kunde inte ens se den. Jag vägrar att åka till akuten med en bomullgrej i örat så S fick ta en pincett och försöka få tag på den. Till sist lyckades det. Jag har lyckats gjort så en gång förut för flera år sedan men det hade jag glömt.