Kakbuffé

Blåbärsloppet gick bra. Inga brutna ben. L hade ramlat en gång och inte kommit upp för egen maskin. Men för att bara ha stått på ett par skidor en gång förut så gick det bra. På kyrkis berättade fröken följande som hade utspelat sig förra gången:

Någon (fröken sa inte vem) till L: du ritar så fult.

L: håll käften, mamma och pappa säger att jag ritar fint.

Någon: du pratar så konstigt också.

N (en annan tjej på kyrkis som inte har verkat bry sig om L förut). hon pratar inte alls konstigt, jag kan inte säga r.

Dom gjorde tulpaner. Den står på köksbordet med längtan efter våren.

När L var på kyrkis hade jag storbakning av kakor. L:s kalas närmar sig med stormsteg. Jag har lejt ut bullarna till mamma. S ska göra biskvier och schackrutor. Jag gjorde havreflarn, nötkakor, havrekakor och kokosrutor.Förut när vi firade kalas bjöd vi alltid på kaffe, kakor och tårta. Men sen ändrade vi det till mat, kaffe och tårta. Nu ska S och maken på nattinnebandy natten före L:s kalas så dom sover fram till eftermiddagen. Därför återinför vi kakorna igen med en stor kakbuffè. Eftersom jag är ett kakmonster med stort K så är inte jag direkt ledssen för det.
Igår när jag läste en av bloggarna ( Sabinas kamp) jag följer regelbundet hittade jag den här dikten:
HUMLAN:
Humlan kan inte flyga
För vingarna är för små
Den struntar i allt man säger
Och flyger ändå.
Säg mig du lilla humla
Hur går den där flykten till?
Men humlan brumlar och mumlar:
Man kan allt man vill!
Jag tyckte att den var så fin att jag gjorde en tavla med den på.
L ville också göra en humletavla.Jag har ritat humlorna men hon har målat dom själv. Jag målade bara gult på min. L målade gula ögon och gråa vingar också. Det blev mycket finare så det apade jag efter henne med.