Det gör nästan att jag trivs bättre på jobbet än hemma just nu. Med två tonåringar i huset känns det som om man krigar med någon jämt. Eller så krigar några andra och man får försöka medla. Det känns som om jag bara får höra när jag inte har gjort något. Igår kväll var L jättesnuvig och nässprayen var slut. Vems fel var det? Mitt såklart. Att den som tog det sista av nässprayen inte sa till det var en annan femma. Att jag tvättar minst 5 gånger i veckan det är en självklarhet som ingen säger något om. Men om jag redan har tvättat och missat ett par jeans eller något (som någon inte lagt i tvätthinken) då får jag höra det. Om maten är god säger ingen något, om den inte är det kommer protesterna som ett brev på posten. Jag bakar och bakar och bakar. Men M och S äter flingor till frukost när det är hembakt, om det är köpebröd äter dom såklart macka. 
Jag bakar givetvis ändå. Dels gillar jag att baka, dels vet jag vad det är i hembakt. Det var meningen att det skulle bli 3 sorters bröd idag. Men det blev bara 2. Jag har inte fått rutin på surdegsbrödet ännu. Det ska förberedas kvällen innan bakning.
När Lilla Skutt var ute idag så lyckades hon öppna dörren till L:s rum. Där bet hon sönder sladden till L:s ärvda (av S) karakokemaskin. När maken fick höra det var det finaste han sa "jag ska nacka kaninjä**ln. S vet inte om det ännu men hon kommer nog att bli mer arg och ledssen än maken.
Imorgon är sista dagen på kyrkis och L fick ett brev med en blomsterböna i sommarpresent av fröknarna. Den ligger i blöt tills imorgon då L och jag ska plantera den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar