I Thailand är det organiserad insamling av burkpluttar. Samla på pluttarna och be någon som ska åka till Thailand att ta med dom i resväskan. Varför då kanske du undrar??För att i Thailand smältar dom pluttarna och gör proteser till folk som saknar armar och ben.
Otrolig att en så liten sak som det finns massor av och slängs på tippen kan ge folk ett nytt ben eller en ny arm. Att en så liten plutt kan hjälpa så mycket.
För att få plats med fler bär i frysen så har jag kokat jordgubbssaft och restsylt. I september förra året var jag, maken och L till Borlänge och köpte en massa glasburkar. Det var konserveringburkar som det ska vara spännen till. Spännena fanns tyvärr inte med så jag har inte kunnat använda burkarna. Jag har letat med ljus och lykta efter spännen men inte lyckats. Här har jag massor massor med burkar som jag inte kan använda! Men så kom jag på det! Parafin! När jag var liten och min mamma kokade äppelmos tog hon parafin på moset fast hon hade skruvlock. Det måste ju göra lufttätt så jag inte behöver spännena. Jag gillar inte plast, jag gillar plast ännu mindre efter alla Bisfenol A larm. Jag har skrivit om det förut här. Jag håller på och byter ut alla plastsaker i köket.
Till exempel har jag bytt ut citruspressen till en i trä. L har ett blått och 3 oranga glas som hon älskar så hon vill bara dricka ur dom. Imorse slog det mig! Dom är gjord av plast!! Jag låter det käraste jag har dricka ur plastglas!! Ut med dom ur huset. L ska få nya älsklingsglas i glas.
Maken, jag och L tog bilen till en stad några mil bort från våran stad. Den staden är en turiststad och berömd för sin glass. Vi köpte varsin skitdyr glas (nu får vi nästan svälta resten av månaden, tur att det snart är lön). 146 kronor för 3 glassar!!!!!! Glassen var jättelös så hälften av L:s glass hamnade på hennes byxor och på gatan. L sa att hon aldrig mer ville köpa glass därifrån. Maken tyckte våran hemgjorda glass är mycket godare. 
När vi var där gick vi och tittade på ett ånglok så maken och L blev glada ändå.
Sen gick vi till loppisbodarna så jag också skulle bli glad. Jag kallar inte dom loppisbodar. Kommersiell bod för att tjäna så mycket pengar som möjligt på gamla saker kallar jag det. Eller så är jag bara bortskämd efter kyrkans loppis väldigt låga priser. Som exempel hittade jag en gammal skrällig väckarklocka som jag önskat mig länge - 300 kronor! Aldrig!
Den ena takluckan på husvagnen har gått sönder i ena hörnet. Maken har lagat den med en hemgjord konstruktion som han gjort av plexiglas som han också hittade hemma. Vi behöver en mörkläggningsgardin att sätta i takluckan så det blir mörkt. Förut har vi lagt en handduk där men det funkar så där om man som jag vill ha mörkt när man ska sova. Det finns kassetter att köpa för x antal hundralappar men maken kom på att använda ett tyg som sitter framtill på högtalare. Det är svart och det är luftigt. Ibland är han smart maken. men ibland blir jag så sur på honom. Jag vill ha ett växthus och tänkte bygga ett av gamla fönster. Jag har inte råd att köpa ett växthus, jag har knappt råd att köpa gamla fönster. Men på säljsidan på Facebook var det en som sålde 22 gamla torpfönster för 100 kronor. Jag svarade, jag fick dom, maken sa nej. Vi har ingen plats. Vi har inte tid att göra iordning på dom också så vidare och så vidare. Så det var en annan tjej som fick dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar