Tics

Maken är fortfarande arg på mig. Det kan jag förstå. Jag skulle och vara arg på mig, väldigt arg. Jag hade skrivit väldigt elaka och dumma saker om någon. Saker som jag ångrar djupt. Jag fattar inte vad jag tänkte. Jag tänkte inte alls. Jag vet inte varför jag skrev dom heller för dom stämmer inte heller.
L är som jag skrivit förut ett språkbarn. Det gör förutom att hon har problem med talet vissa andra svårigheter. Svårigheter som jag kämpar som ett djur för att hjälpa henne med. Vi har övat talövningar, kordinationsövningar, matteövningar, skrivövningar och annat i flera tusentals timmar. Nu har hon börjar med vissa tics också. Hon blåser flera gånger om dagen. När jag frågade henne varför hon blåser svarade hon för att inte bli saker. Hon blåser flera gånger i timmen. Hon låter som en ekorre. Det har hon gjort förut, när jag frågade då svarade hon att hon önskade hon var en kanin så hon pratade kaninspråk. Hon slutade med det men har alltså börjat nu igen. Dom senaste dagarna har hon dessutom börjat gurgla runt spottet i munnen. Alla dom här sakerna gör hon alltså flera gånger/timme. Hon har redan blivit retad för att hon pratar dåligt och för vissa andra saker med. Det har försvunnit saker från henne som vi hittat på helt andra ställen. Så om hon fortsätter med sina tics är jag livrädd att hon ska bli retad för dom med. Så nu behöver jag hjälp. Är det någon som har erfarenheter av tics som vet hur man ska göra för att bli av med dom? Ska jag säga till henne varje gång jag hör att hon gör någon av sakerna? Eller ska jag låta henne hållas och hoppas att hon slutar av sig själv? Hon är redan utanför i skolan och har nästan inga vänner så jag vill inte att hon ska bli mer utanför.